Jag skapar inte- jag upptäcker.

Som om formerna redan finns, begravda under ytan, och jag bara borstar bort det som döljer dem.

Min konst rör sig i gränslandet mellan det naiva och det undermedvetna, mellan barnets blick och fossilens tystnad. Biomorfa figurer växer fram- drömlika, organiska, ibland råa, ibland ömsinta.

Jag inspireras av det ofiltrerade: spontaniteten hos ett barn, hos den som skapar utan censur. Det intuitiva får leda, långt bort från perfektionens tyranni.

Intryck från andra konstnärer sipprar in- historiska, samtida- men alltid omedvetet, som sediment i ett landskap som är mitt eget.